Barnen lekte tyst och stilla på övervåningen, det började närma sig läggdax och jag smög upp för att säga till dom att det var snart dax för pyjamas… De hade ställt till med ett alldeles underbart bus – jag kunde först inte ens hitta dom och letade till sist om de gömde sig under ett täcke…
Och det kan man ju säga att de gjorde – de hade somnat tillsammans i en av sängarna, nerkrupna och med en hög med nedrasade färdiglästa böcker.
Ett helt underbart bus.
